Thanatomorphose – 2012 – Självbefläckelse!

På baksidan av filmomslaget kan vi läsa att det rör sig om en så kallad extrem skräckfilm. Och det är det kanske? Det är bara det att det inte är helt självklart vad extrem skräck egentligen är. Oftast brukar denna ytterlighetsterm tillskrivas de filmer som innehåller mer splatter- och goreeffekter än vad som egentligen är nödvändigt för att föra handlingen framåt. Dock ska vi vara väldigt försiktiga med att kalla dessa filmer för splatter eftersom de inte riktigt faller inom den komiska subgenren där dessa oftast hör hemma. Snarare är det precis tvärtom faktiskt. Extrema skräckfilmer tenderar att ha en handling som är långt över det vanliga där själva existensen ställs på sin spets. Man kan också säga att många ”vanliga” skräckfilmstittare ibland har problem att ta till sig extremfilmerna. De är ofta mer äckliga än vad de är skrämmande. Där fick jag nog till det tror jag.

Och visst är filmen ganska äcklig. Effekterna är bra men tempot är plågsamt långsamt. Det är väl inget problem i början kanske, när det fortfarande finns en spänning om vad som händer, en frågande handling där man kan ana symbolik i bilderna.

Det är onekligen en sexuell film. Kvinnan vi får följa är inte bara intresserad av män utan även av att tillfredställa sig själv och man kan möjligen se filmen som en slags gammaldags varning mot självbefläckelse. Gamla myter om att man blir grön mellan fingrarna eller att hår kommer att växa ut i handflatorna om man håller på för mycket med sig själv känns adekvata. Men här han man tagit det lite längre. Kvinnan håller helt enkelt på att ruttna bort.

En dag när hon vaknar upptäcker hon att hon har ett mystiskt blåmärke. Nästa dag är det ännu värre och dagen därpå ytterligare värre. Snart finns det ingen skönhet kvar om det nu fanns någon från början förstås. Filmen är synnerligen destruktiv och den går ett vidrigt öde till mötes, liksom kvinnan. Snart lossnar naglar och på den vägen är det.

Detta leder oss tillbaka till inledningen på den här texten. Vad är egentligen extrem skräckfilm? Kvalificerar sig den här? Ja, det gör den definitivt och för att använda den gamla klyschan, det är inte en film för alla. Bara det som verkligen behöver något att rygga tillbaka inför lär ha något utbyte av denna. Personligen fann jag den inte vara något för mig. Det är en alldeles för långsam film. Den har visserligen bra effekter och helt ok skådespelare. Kvinnan som spelar huvudrollen är naken nästan hela tiden och har en jävligt cool tatuering på revbenen. Det är nog det jag tar med mig mest av allt från filmen faktiskt.